Inom sårvård handlar det inte bara om att välja det ”rätta” sårförbandet, utan också om att förstå patientens hela situation och att behandla den. Sår behandlas i mycket olika arbetsmiljöer och med mycket olika kompetenser. Detta anses vara en stor utmaning inom överbelastad hälso- och sjukvård – med ju fler mer eller mindre kunniga ”kockar” inom sårvård, desto sämre blir ”soppan”.
Regionala utbildningar inom sårvård, beslut om ansvariga personer för sårvård samt tydlig differentiering inom patientens vårdkedja är extremt viktigt för att sår ska läka så snabbt som möjligt – särskilt när såret redan har blivit kroniskt. Såret kan redan ha funnits hos patienten en tid innan denne söker vård. Vid det här laget bör patienten vara i händerna på kompetent personal – dvs. medlemmar av ”sårteamet”. Ett kroniskt sår är inte något som ska behandlas separat hos patienten – patienten är faktiskt en del av sitt eget ”sårvårdsteam”. Frågan som alltid bör ställas i det här teamet är: ”Vad är det som förhindrar läkning i just det här fallet?”
Ofta fokuseras det på priset på förband inom sårvård. De största möjligheterna att spara pengar på patientens sårbehandling uppstår emellertid inte genom att välja de billigaste produkterna för sårvård, utan genom att satsa på kompetens, vårdkedjor samt innovativa och effektiva lösningar. Det bästa vore naturligtvis om såret helt kunde förebyggas. En nationell registrering av kroniska sår och övervakning av läkningen skulle hjälpa till att skapa data för att identifiera diagnoser för olika kroniska sår och deras kvantitativa andel av det totala antalet, samt följa hur snabbt såret läker och synliggöra förbättringsområden. I Sverige är RiksSår kvalitetsregister ett bra exempel på detta, där kroniska sår som inte har läkt på 4–6 veckor registreras.
”En expert funderar på hur såret kan läka så snabbt som möjligt, förbättra patientens livskvalitet, frigöra vårdresurser och minska de totala kostnaderna samt risken för komplikationer.”
Ett kroniskt sår försämrar patientens livskvalitet avsevärt, tar upp hälso- och sjukvårdens resurser och ökar kostnaderna betydligt. I Sverige är prevalensen av kroniska sår 0,4% av alla sår, och 70–80% av dem behandlas utanför sjukhuset. Kostnaderna för att behandla dessa kroniska sår är ofta också de högsta. Därför tänker inte en expert inom sårvård först och främst på priset på förband när denne behandlar ett kroniskt sår, vars andel bara utgör toppen av isberget – dvs. endast 15% av de totala kostnaderna. En expert funderar på hur såret kan läka så snabbt som möjligt, förbättra patientens livskvalitet, frigöra vårdresurser och minska de totala kostnaderna samt risken för komplikationer.
Låt oss tillsammans se till att dela kunskap och därigenom öka behandlingens effektivitet! Samarbetet är delandet av kunskap. Delandet av kunskap är en gemensam glädje, både för patienten, vårdgivaren och de ekonomiskt ansvariga.
